Årsberättelse 2003

Att sitta ned vid tangentbordet för att skriva verksamhetsberättelse är inte något jag gör i en handvändning. Trots att raderna kanske blir få och torftiga syftar de ändå till att spegla en del av föreningsmedlemmarnas liv som förhoppningsvis är givande och till glädje. Får jag med allt, hur skulle någon annan av er spegla det gångna året? Kanske är vår hemsidas gästbok ett forum där vi kan skriva några rader om våra sångliga upplevelser i Oratoriekören?! På det privata planet händer det också en del för oss körsångare. Henrik Strand gifte sig med sin Karin i höstas och i skrivande stund får jag veta att Amis familj har utökats med lilla Kajsa. Visserligen i februari 2004 men vi såg ju att hon var på väg redan förra året. Ett stort grattis till de lyckliga tilldragelserna!

Vi samlade alltså ihop oss i början av januari efter nyårsuppehållet och vårt sista framträdande på kyrktrappan under nyårsnatten. Nytt var att vi ändrade möbleringen i körrummet och satte pianot till höger innanför dörren. Ny musik var det inte, varken för oss eller som musikverk som sådant, Händels Messias del två och tre tillsammans med Ars Musica och sångare från Musikskolan. Klara Ek, Ing-Marie Janzon, Thomas Annmo och Mathias Brorsson stod för de solistiska inslagen, och Kammarorkestern, väckt ur dess ofrivilliga dvala, spelade på toppen av sitt kunnande. Per-Lennart ledde oss med van hand. Läs recensionen igen, det kan jag rekommendera! Patrik Uhlman var lyrisk inte bara vad det gäller solister och orkester, kören var på topp. ”Nyanser och fraseringar satt som helgjutna, samarbetet mellan stämmorna var exakt balanserat och klangen oerhört proffsig.” Vi jämställdes med proffskörer och Patrik ville skicka oss på turné till Kungliga Hufvudstaden minsann!

Vårterminen avslutades med en profan konsert i Blå salen där vi hade glädjen att framträda samtidigt som Kvartetten Fyra Röster bestående av Mona Gifvars, Ing-Marie Jansson, Thomas Gau och Christofer Ekströmer.

Ännu en klassiker bland de musikaliska klassikerna stod på programmet detta verksamhetsår. Brahms Ein deutches Requiem sjöng vi förra gången våren 1994 med en västeråskör under Sven Dahlbergs ledning. Nu samarbetade vi med Strängnäs Oratoriekör och Eskilstuna symfoniorkester. Solister var Marianne Feldt och Curt Appelgren. Ny dirigent för oss alla var Leander Belladestino, som enligt Richard Berg kunde ha flirtat lite mera med körsångarna. Så sant, så sant. I stort kände sig recensenten mycket privilegierad som fått ta del av en slik konstupplevelse. Första konserten hölls i Konserthallen och den efterföljande i Domkyrkan i Strängnäs en helg i mitten av november.

Innan dess hade vi medverkat i Sing-alongopera på Folkoperan i Stockholm. Det är en ny giv där körer får se och höra operan Tosca från läktarplats och medverka i Te Deumsatsen i slutet av första akten. Innan föreställningen var det sångprov och repetition och efter vår kärnfulla men ack så korta insats bjöds det på förfriskning i foajén. Visst kändes det stiligt att röra sig genom publikhavet med glas i hand och känna sig som en fullfjädrad operasångare! Jag njöt i alla fall i fulla drag. Innan hemfärden intog vi medhavd matsäck på Fjällgatan med bedårande utsikt över ett vackert upplyst Stockholm.

Carmina Burana av Carl Orff har vi sjungit inte bara en gång, så musiken är bekant, och i november började repetitionerna inför storsatsningen i Lokomotivet februari-mars 2004. Det blir en scenisk uppsättning i stil med Jesus Christ Superstar, och den kommer att ta mycket tid i anspråk från de sångare som gått in i produktionen. Det är på sin plats att redan här tacka för ert arbete!

Glögg hör ju adventstiden till och även i år avnjöts den på Forngatan.

Under hösten gjordes en satsning på att värva nya sångare. Den föll mycket väl ut. Nya sångare under året är Åsa , Linda, Susanne, Inger, Peter, Anders och Torbjörn . Förhoppningsvis har jag inte glömt någon. Vi är alla mycket glada över att ni börjat hos oss!

En fyraårig tradition att sjunga på Nyårsnatten bröts i och med årsskiftet 2003-2004. Visst var det roligt för dem som kunde och ville välja att sjunga in det nya året, men det ställde också krav på familj och vänkrets. Nu kunde vi sångare vila och hämta krafter inför Carmina Burana, och de som ej medverkar där har ett längre uppehåll innan övningarna börjar i mars.

Avslutningsvis vill jag tacka för ert engagemang, vad vore vi utan varandra? Inte Eskilstuna Oratoriekör i alla fall!

Eskilstuna 04-03-10

Ingrid Andersson ordförande