Oratoriekören åker till Prag

 

När skolan slutade i juni 2001 bar det av till Prag. Bussen var laddad med körmedlemmar, några respektive och några barn. Första stoppet gjordes vid Brahe hus och nu började det kännas att vi var på väg.

 

Framåt kvällen var vi vid färjan i Trelleborg.

Tyskland var det ingen större variation på och framåt eftermiddagen styrde vi in i Berlin. Då var det bara att slänga in väskorna på rummet och sen spreds vi ut på stan. Tunnelbanan var ett utmärkt alternativ istället för att trötta ut benen. Vi hann se mycket på kort tid och några av oss avslutade kvällen på en Turkisk restaurang.

 

      

 

Dagen därpå åkte vi igenom gamla Östtyskland och så var det då dags för gränsen till Tjeckien! Där blev vi sittande. Det var fel på det ena och det andra och till slut kunde dom inte ens prata varken tyska eller engelska. Den ena bussen efter den andra fick passera men inte vi. Till slut ville dom veta hur mycket pengar vi hade med oss så det hela handlade helt enkelt om mutor. Efter några timmar blev det personalbyte och då var det inte några problem längre och vi kunde äntligen passera gränsen in i Tjeckien. Närmaste by verkade ha sin huvudsakliga sysselsättning inom porrbranschen för vägarna var kantade av prostituerade, en riktigt beklaglig syn!

Något försenade letade vi oss fram till vårt hotel som låg mycket centralt. Där var det bara att ställa in väskorna i foajen och sedan leta reda på restaurangen där vi skulle äta en gemensam middag.

 

 Efter stängningsdags tog vi en kort promenad och hamnade på Gamla stadens torg. Det var som att sitta i en sagovärld och vi var alldeles förstummade.

 

     

 

Gamla stadens torg var naturligtvis en riktig tursitfälla och i fortsättningen undvek vi att både handla och äta vid de stora turistattraktionerna. Det fanns flera mysiga små ställer om man bara gick några kvarter bort.

Söndag morgon tog vi taxi upp till Pragborgen och S:t Veitskatedralen. Där skulle vi sjunga på högmässan. Det var en mäktig känsla att få stå på orgelläkteren och sjunga med orgelmusik i ryggen och ett underbart vackert kyrkorum framför ögonen.

 

 

På eftermiddagen var vi några stycken som åkte upp till fästningen Vyserad, en av Prags äldsta delar. Det är inte så mycket kvar av de allra äldsta delarna från 1000-talet. De nuvarande fästningsmurarna byggdes under Karl IV:s tid på 1300-talet. Kompositören B. Smetana har skrivit musikstycket Moldau. I detta stycke beskriver han floden Moldaus ( Vltava ) lopp och som slutmotiv i stycket beskriver han hur floden rinner förbi fästningen Vyserad och hur den sedan försvinner bort i horisonten. Vi besökte även Vyseradkyrkogården där vi också hittade Smetanas grav.

 

   

 

Måndag morgon var det dags att gå upp tidigt för hemresan. Ja, där stod vi på trottoaren och väntade och väntade men ingen buss kom. Den hade gått sönder i en korsning ( möjligtvis hade den utsatts för sabotage?) så vi fick en dag till på trottoaren i Prag. Inga sura miner för det. Vi gjorde även den dagen till en fest och framåt halv 5 på eftermiddagen kom vi iväg hemåt.

 

Gränsen var inga problem nu och så småningom efter diverse ombokningar så hamnade vi på ett flyghotell i Berlin igen. Samma procedur nästa morgon. Upp tidigt för tidig avfärd och sen kom vi tio meter till, samma fel igen! Men inga sura miner för det. Vi gjorde även denna dag till en fest och vid fyratiden kom en ny buss och transporterade upp oss till Travemunde. Så hem kom vi även om det blev ett dygn senare än tänkt.

 

En oförglömlig resa på alla sätt!